Dikter och tankar

FRYSBOX POESI

En kall vinter morgon,

lysande himmel, vacker som på sommaren,

ger en smyckad, falsk illusion.

Men en viktig sanningsdröm vilar som en skugga på min hand.

Jag har ingen lust att vänta utanför i kylan,

leta efter brödbitar under fågelhuset.

En naken tavla söker ett speciellt svar i tystnaden,

saknar konstnärens närvaro,

handens smekande rörelse…

Vi möter evigheten i längtan,

i väntan av kärlek.

Vi skall kunna förstå en hemlig viskning,

förlåta mellan tro, hopp o kärlek.

Men runt omkring mig är snön ibland blå som vemodet.

————————————————————————————

ETT FÅGELBO

Det finns ett fågelbo i vårt trädgård.

Jag hör de små fågelungarna pipa efter mat.

Snart är det dags att lämna boets trygghet.

Jag undrar vad mamma- och pappafågel säger till sina ugnar?

Säger de,

boet har blivit för litet för oss alla, ni får flytta ut!

Eller säger de,

det finns en stor skrämmande värld där utanför. Många vill att ni misslyckas så de själva få plats att komma fram. Många vill äta upp er! Akta er!

Jag hoppas de säger…

Det finns en vacker värld där utanför som ni måste upptäcka själva.

Vi kan bara lära er flyga, vi kan inte bära er på våra vingar.

Ni måste kunna flyga för att överleva.

Ni måste kunna skaffa mat för att överleva och

ni måste vara vaksamma för farorna,

men när ni väl har lärt allt detta så flyg!

Lita på era egna krafter

och flyg av hjärtats fröjd!

Lita på vinden, den bär er!

Och lita på livet!

 

———————————————————

 

Vi kan göra oss själva sjuka med våra tankar

och vi kan hela oss lika väl.

————————————————————

LITA PÅ LIVET

Livet ger allting tillbaka,

både det onda och det goda,

men vänta dig inte

att du ska får det tillbaka från honom/henne
du har hjälp eller gett något till,

för det kanske du inte får,
men någonstans får du det.

Lita på det!

Livet glömmer inget!
Du kanske gör det,

jag kanske gör det,

men livet gör det inte!

Och när du minst anar det…då händer det!

——————————————————-

VÅRT DAGLIGA BRÖD

 

Bonden gick på sin åker

och sådde säden av råg.

Efter några veckor

den började växa, han såg.

 

Han tänkte: ” Hoppas att det regnar

och solen skiner  igen

och vinden behövs ju också

för befruktningen.”

 

Regnet kom som han ville

och solen efteråt,

vinden smekte fälten

med rörelser så små.

 

Och råget växte som aldrig,

det växte stort och starkt

det lyste som av guld

på den flitiga bondens mark.

 

Nu skulle det malas till mjölet

till vårt dagliga bröd,

till rika människors glädje

och till fattiga i nöd.

 

Bonden gick på sin åker,

solen värmde så het.

Då kände han i sitt hjärta

glädje och tacksamhet.

——————————-

 

Han fäste sin blick i mig när jag närmade honom.

Jag hade med mig en påse brödbitar.

Jag skulle mata sjöfåglarna precis

som jag hade sett honom göra så många gånger.

Fåglarna verkade vara hans enda vänner.

Vad skulle han göra när det blir vinter och det blåser iskallt,

när fåglarna flyttar,

undrade jag?

 

När jag kom närmare sa han: ” Det här är mitt jobb!”,

men jag såg glimten i hans ögon.

” Jag hjälper bara till lite”, svarade jag och skrattade.

Jag satte mig bredvid honom och vi började prata.

Vi pratade om fåglarna,

sedan om det hur viktigt brödet är för oss alla,

t.o.m. för fåglarna när det har blir kallare.

Sedan om livet och om det att det tar slut en dag.

Han gav mig handen när vi skildes åt.

 

Sedan träffades vi varje dag

Vi matade fåglarna tillsammans,

den gamla mannen och jag.

En gång när han skulle ge mig handen,

när vi skildes åt ,

gav jag honom en kram.

Då såg jag något i hans ögon som jag inte hade sett förut…

 

Vi matade fåglarna hela hösten tillsammans

och vi pratade …eller mest han.

Jag lyssnade.

En dag när sjön hade fryst till is,

kom han inte mera.

Inte dagen efter heller…

Jag hade undrat vad han skulle göra när vinter kommer

och det blåser iskallt,

när fåglarna flyttar.

Nu vet jag…

————————–

 

Jag föddes på landet.

Bland kor och grisar lärde jag mig knuta mina skor.

Jag sprang på ängarna med en brödbit i handen

och dekorerade den med solvarma blåbär och smultron.

Barnen i världen fryser

och är hungriga.

Varför har de inte det

dagliga brödet?

Jag hör deras gråt.

Gud, varför hör inte du det?